Gös

Gösen, som valts till Nylands landskapsfisk, känns lätt igen som en verklig rovfisk. Gösens gap är stort, och mungiporna sträcker sig bakom ögonen. I munnen finns förutom små vassa tänder också två större huggtänder i främre delen av både den övre och nedre käken. Det latinska artnamnet lucioperca, gäddabborre, beskriver väl gösens utseende.

Utbredning

Gösens är en europeisk fiskart som i Finland lever vid den yttersta gränsen av sitt utbredningsområde. Den nordliga gränsen för gösens utbredningsområde går i vårt land från Miekojärvi (just norr om Övertorneå) i väster till till sjön Onega på andra sidan vår östgräns. Forsarna i våra älvar och åar har hindrat gösens vandringar, varför gösen inte på naturlig väg kunnat sprida sig till alla sjöar i landet. Gös har därför planterats ut i många sådana sjöar där den tidigare inte funnits. Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets uppgifter härstammar en tredjedel av alla våra nuvarande gössjöar från utplanteringar. I kustområdena påträffar man gös främst i Finska Viken och i Skärgårdshavet. I Bottniska Viken förekommer gös lokalt på ett fåtal områden. På Åland finns gös främst i den inre skärgården.