Etusivu
Choose language

Centralförbundet Fiske Allt om fisk Fiskeövervakning Fiskeområden Delägarlag Kommersiellt fiske Produkter

Centralförbundet för
Fiskerihushållning
Malms handelsväg 26
00700 Helsingfors
Telefon (09) 6844 590
Fax (09) 6844 5959
E-post fiskeri@ahven.net
 
Framsida
Extranet
 

Fiskparasiter

Fiskparasiter kan finnas på fiskens hud, eller inne i den öppnade fisken. Fiskar har sina egna parasiter, liksom alla andra djur. Finska fiskar har en mångformig parasitfauna som kan förekomma i nästan alla organ så som hud, gälar, muskler, ögon, hjärta och levern. Alla parasiter kan inte ses med blotta ögat. I Finland är fiskparasiterna inte farliga för människan, förutom bred binnikemask och levermaskar som kan infektera människan. Här presenterar vi de parasiter som är vanligast i våra ekonomiskt viktiga fiskarter och som är mest betydelsefulla för människan.


Knutsjuka (Henneguya sp.)

Sik, siklöja, gädda, gös, lake

Knutsjukan förorsakas av spordjur som formar en vit eller gulvit cysta fylld med vit vätska i sikens eller siklöjans muskler. Ofta lägger man först märke till cystorna då man rensar fisken. Då cystan går sönder rinner det ut en mjölkaktig vätska. Till storleken varierar cystorna mellan några millimeter till några centimeter. Då man rensar fisken kan man ta bort cystorna och använda resten av fisken som föda, för cystorna är inte farliga för människor. Fiskar som har knutsjuka ska grävas ner för att spordjuren inte kommer åt att smitta ner nya värddjur.

Ett annat spordjur som hör till samma släkte parasiterar på gäddans, gösen och lakens rom. Parasitens sporer fyller fiskens romkorn så att de blir helt vita. Vita romkorn behöver nödvändigtvis inte vara parasitinfekterade. Romkornen kan också vara obefruktade eller ha dött under kläckningen.

Sugmaskar

Alla fiskar

Sugmaskar är allmänna fiskparasiter, de skadligaste är Diplostomum släktets arter, som förorsakar linsgrumling (katarakt) då de parasiterar fiskens ögon, lins eller glaskropp. Då det finns mycket parasiter i ögonen, försvagas fiskens syn och ögonen ser grumliga eller vita ut. Då fiskens syn försvagas simmar fisken ofta vid ytan och faller lätt byte för fåglar. Då parasiten hamnar i fågelns tarm växer den sig fullvuxen. Med fågelns avföring kommer parasitens ägg tillbaka ut i vattnet. Av de larver som utvecklas från äggen hamnar en del tillbaka i snäckor och via dem in i fiskarna och cirkeln är sluten. Parasiten är vanlig i såväl odlad som naturfisk.


Hägerns sugmask (Posthodiplostomum cuticola)

Mörtfiskar

Larver av hägerns sugmask hamnar i havet med hägerns avföring. Larverna utvecklas i snäckor, varifrån de frigörs till vattnet och angriper fisk. Runt larven som trängt in i fiskens hud formas en blåsa runt vilken det ansamlas pigment, vilket ger upphov till en synlig svart prick eller fläck. En fisk kan vara angripen av hundratals parasitlarver. Parasiten smittar inte till människan och fisken är ätbar trots sina svarta prickar.


Måsbinnikemask (Diphyllobothrium sp.)

Laxfiskar och lake

Bandmask i fåglar, vars larver förekommer i bland annat laxfiskar och lake, både på tarmens yta samt i de inre organen. Vanlig i siken där larven är inkapslade på tarmytan. Parasiten förekommer både i sött och i brackvatten och i vissa sjöar kan den förekomma i rikliga mängder. Parasiten smittar inte till människan.


Leverflundra (Metorchis bilis ja Pseudamphistomum truncatum)

Mörtfiskar

Evira har hittat två för Finland nya leverflundrearter, som är parasiterar i däggdjur och fåglar som äter fisk. Leverflundrorna förekommer i fiskens hud och muskler. Leverflundrorna är mikroskopiskt små, och kan inte ses med blotta ögat. Alla mörtfiskar kan fungera som värd för dessa leverflundror. De kan smitta till hundar, katter och människor som äter rå fisk. Mörtfisk som ska ätas ska upphettas väl, alternativt frysas ner i minst sju dygn.


Bred binnikemask (Diphyllobothrium latum)

Gädda, lake, abborre, gers

Den breda binnikemasken utvecklas till en början i djurplankton, från vilka de hamnar i planktonätande fiskar. Parasiten kan bland annat påträffas i gädda, lake, abborre eller gers, som använder hoppkräftor som föda. Däremot förekommer parasiten inte i sik, siklöja eller mörtfiskar. I Lax och öring har man inte påträffat larver i köttet, men nog ibland på tarmytan. Parasiten förekommer i sött och brackvatten, men inte i Östersjön. Larven är liten, cirka 0,5¬¬-2 centimeter, och den omges inte av en cysta. Larvens utveckling fortsätter i däggdjurs tarm, så som människa, hund eller björn. Nuförtiden är den breda binnikemasken mycket ovanlig i Finland. Människor kan smittas genom att äta rå eller dåligt upphettad fisk. Om fisken eller rommen ska ätas rå måste den först frysas ner.

Förebygg infektion av bred binnikemask:

Insjöfisk ska upphettas ordentligt eller frysas ner innan användning. Man ska undvika att äta rå fisk som inte varit nerfrusen. För att förstöra larväggen ska fisken eller rommen frysas ner i -10 grader i tre dagar, eller i – 18 i 24 timmar. Fiskprodukter som ska ätas oupphettade ska frysas ner i minst 24 timmar i -20 grader. Man kan även förstöra larverna genom att värma upp fisken ordentligt till +56 grader i fem minuter. Varmrökt fisk är även trygg att äta, så länge den är genomrökt. Kraftig saltning förstör också larverna.


Ligula (Ligula intestinalis)

Mörtfiskar

Mörtfiskarnas buk kan fyllas av en upp till halv meter lång bandmask, Ligula. Masken är ett larvstadium och masken utvecklas till fullvuxen först i tarmen på den fågel som ätit den infekterade fisken. Trots att masken är stor och ser obehaglig ut, är den inte skadlig för människan.


Gäddbandmask (Triaenophorus sp.)

Laxfiskar, lake, abborre, gers

Gäddbandmaskens larver finns ibland i levern på bland annat laxfiskar, lake, abborre och gers. I sik, siklöja och andra laxfiskar förekommer den i muskeln under ryggfenan. I levern på den infekterade fisken kan det finnas en rund ljus cysta, som kan vara till och med en halv centimeter i diameter. De larver som förekommer i musklerna är inne i en skottspoleformad cysta som kan vara till och med två centimeter lång. I vissa sjöars sikbestånd kan parasiten vara mycket allmän. Parasiten är inte skadlig för människan, men de larver som finns i musklerna kan utgöra ett estetiskt hinder för att använda fisken som föda.


Fisklus(Branchiura)

Alla fiskar

I Finland finns två arter av fisklusar. Fisklusarna är platta och cirka 8 mm långa. Lusarna är parasiterande kräftdjur som lever på fiskens utsida. De söndrar fiskens hud med sina mundelar för att suga blod som näring. Fisklusen sprutar in ett sekret, som hindrar blodet från att koagulera. Det är just på grund av sekretet som ett fisklusangrepp kan vara farligt, i synnerhet för mindre fiskar. Om det finns mycket fisklöss, kan även större individer ta skada. Oftast söker sig fisklusarna under gällocket eller bakom fenorna. Fisklusen förekommer i hela Östersjöområdet.


Fiskarnas mikrosporidier (itiöeläin)

Gös, abborre, lake

Ett spordjur som förekommer i fiskens kött. I abborren har man påträffat arten Microsporidium luciopercae, som även förekommer i insjögösar. I insjögösar och lakar har man därtill hittat en annan art Myosporidium spraguei. Det började påträffas infekterade fiskar för 6-7 år sedan i Östra Finland (gös och lake) och under de senaste åren har det även rapporterats om infekterade abborrar i Finska viken. Den infekterade fisken kan användas som föda eftersom spordjuret inte smittar till människan, men vill man inte äta upp fisken, ska man gräva ner den för att förhindra ytterligare spridning av spordjuret.


Uppdaterad 4.7.2017